Det är inte värt det.

Gårdagen började rätt trevligt igår med mat på kinarestaurangen i Ljusdal.
Senare satt jag bara hemma och tog det lugnt när Maria sms:ade och undrade om jag kom in till Hudik så på 15 minuter hade jag gjort mig i ordning (eller iaf slängt ner lite saker i väskan) och sprungit (bokstavligt talat) till bussen. Eftersom jag skulle till Marre & Sara (grannar med Nils) så hälsade jag på hos honom ett tag och fixade till mig lite. Gick över till dom i typ 5 minuter och sen tillbaka till Nils där jag blev kvar tills vi gick ut på Stadt.
Mådde verkligen inte bra, utav någon okänd (seriöst) anledning men med lite vila och vatten så ordnade det ju upp sig tillslut och jag umgicks med Nils & Sebastian som jag inte träffat på väldigt längt - riktigt trevligt måste jag säga. Senare blev det GH hos Nils innan jag snabbt däckade på soffan.

Gårdagen fick mig förövrigt att inse att jag ska sluta dricka. Jo det ska jag.
Det är konstigt, jag mådde aldrig dåligt dagen efter innan jag träffade Henrik för första gången.
Sen bjöd han på tequila och allt annat möjligt och dagen efter mådde jag så dåligt, dåligare än jag någonsin mått. Och sen dess har det varit samma känsla. Varendaste gång. Spelar ingen roll hur lite jag dricker, jag mår så fruktansvärt dåligt. Såå, på fredag ska Linus firas och jag har lovat i flera veckor att följa med ut men det blir en kväll med bara vatten. Så är det bara. Så måste det bli.